Psssst....

....ifall någon undrar, så finns jag numera på www.malinkihlstrom.se

Kom gärna dit!

Kram Malin

Hello and goodbye

Var börjar man när man ska sluta?

 

Kanske först med att tacka er fina som fortfarande

tittar in här då och då, trots min långa frånvaro.

 

Kanske sen med äventyret - fem underbara veckor i Thailand och Kambodja,

där varje andetag var ren glädje och där vår lilla familj upplevde saker

och träffade människor som kommer finnas

 i våra minnen och hjärtan för resten av livet.

 

Och kanske fortsätta med att ta farväl och säga att tiden och orken

 inte riktigt räcker till för att göra det här roliga - bloggandet.

Kanske, någon annan gång framöver.

Kanske här, kanske i någon annan skepnad.

 

Men tills dess - om det är någon som vill följa med mig så finns

 jag på min fotosida på FB (där finns förövrigt en hel del bilder från resan),

 ses vi där blir jag så glad, så glad.

 

Tack för mig. Och kram.

 

 

The great adventure

Nu väntar äventyret runt hörnet.

Jag försvinner härifrån ett tag

- & återkommer när höstfärgerna

bleknat och julen står för dörren.

 

Stor kram tills dess,

m

[Var~dags~rum]

 

Så här ser det ut i vårt vardagsrum just nu. Svartvitt, grafiskt, vindpinat trä.

Hyllan är en bräda, tillverkad av ett träd från den gård där jag växte upp, som legat ute

i väder och vind och fått en alldeles underbar patina och lyster.

Det är det jag tycker så mycket om med inredning - att man kan väva in minnen

i varje rum, omge sig med fragment av sitt liv.

Ute tar stormvindarna i och ruskar huset, fåglarna ser ut att leka

där de kastar sig runt bland uppåtvindarna.

Jag röjer efter mina små vildingars framfart, kokar te,

 tänder doftljus och stryker sovande lillkille över den varma kinden.

Snart, mycket snart är egentiden slut, lunch ska lagas,

dagisbarn ska hämtas, lekar ska lekas.

Men just nu njuter jag bara av tystnaden några minuter.

 

Kram till er.

När man får fotografera kärlek, del 2

På Ven, i en hage där gräset möter havet,

just när hösten precis stod för dörren

fick de varann.

 

Så vackra, så närvarande, så innerliga, så kära.

 

Tack för att jag fick vara med och föreviga er dag.

Fler foton finns här.

 

Kram, M

När man får fotografera kärlek

Våra närmaste vänner gifte sig för lite drygt en vecka sedan  -

och jag fick det stora förtroendet att föreviga deras stund.

Ett par dagar innan gjorde vi en testfotografering

i hagen här intill.

Jag kravlade runt bland fårbajs och tistlar

för att fånga det där magiska motljuset

- & och vi skrattade så vi fick magknip

när hästarna försökte äta upp både mig

och min kamera, samtidigt som jag fotograferade.

 

 

 

Underbart vackra är de, Marie och Micke,

och deras fina barn.

Jag har gjort en sida på Facebook,

där jag samlar mina bilder.

Om du går in och gillar blir jag

väldigt glad!

 

Kram, M

 

Om Luther, tidbrist och en hemsida.

 

Ärligt talat tjejer.

Hur gör ni?

Det här med blogg och barn och livspussel.

Hur får ni ihop det?

Jag vill så gärna, längtar efter att få skriva, att ta bilder till bloggen.

Har flera utkast, halvskrivna, som jag fått lämna - för en blöja,

ett hungrigt barn, ett otåligt barn, en lek - och som aldrig blivit klara.

Så. Hur gör ni?

 

Jag vägrar låta tv:n agera barnvakt.

Jag har inget barn som sover långa stunder.

Och under de kortkorta stunder som minstingen sover - ja, då står Luther

och hoppar jämfota på mina axlar.

"Ta tvätten, fixa disken, sopa golvet" ropar han högt i mitt öra

och drar mig i håret - han är effektiv han där, min inre slavdrivare.

 

Så ni som hinner blogga, inreda, fixa, dekorera, göra dukningar,

klippa girlanger till barnrummet

och samtidigt fotografera allt, redigera bilderna och publicera,

samtidigt som barnen kräver uppmärksamhet och en närvarande mamma.

Hur gör ni?

 

Nu är mormor här, leker med barnen, och jag har med våld brottat ner

Luther från axeln och stulit lite egentid framför datorn.

 

Men mer än så här blir det inte.

För nu väntar middagsbestyren.

 

Tack ni som tittar in här, trots min frånvaro.

 

Förresten.

Något har jag hunnit med.

På sena kvällstimmar och helger.

En hemsida.

(Fungerar inte optimalt via mobil, så titta gärna på den på datorn).

 

Kanske kan det vara början till något mer.

Vi får se.

 

Kram på er.