5.4.12

Tidens gång



När lilleman föddes kom det ett paket med posten från kusin L.
Ett par pyttesmå skor, tuffa, kaxiga & alldeles, alldeles bedårande söta. 
Stora som båtar kändes de då - när han var ett litet hjälplöst knyte i min famn. 
Det dröjer år innan de passar, sa vi då, naivt och glömskt. 
Nu, endast tre och en halv månad senare, passar de perfekt 
och vi står förvånade och undrar var bebisen tog vägen - och varifrån den här
 alldeles fantastiska killen kom, han som både kan vända sig från rygg till mage,
 hittar tummen och fyrar av de allra ljuvligaste leendena som får hjärtat att smälta till en varm pöl. 


Kan någon förklara hur tiden kan gå så rasande fort?

5 kommentarer:

  1. Nej, det är galet vad tiden rusar. Men han är väldigt söt =)
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ha ha, tyvärr inte & jag undrar detsamma... Det går så fort att det gäller att njuta, ta till vara och memorera. Varje dag!

    Glad påsk du fina!

    Kram Jes ♥

    SvaraRadera
  3. Nej, det där är oförklarligt! Men vilken liten sötnos och så söta skor!
    Ha en fin påskhelg!
    Kram Suz

    SvaraRadera
  4. Ja, jag kan inte förklara det, men njut av din lille guldklimp!
    Glad påsk!
    Kram Jenny

    SvaraRadera
  5. Nej går inte att förklara, men vilka fantastiska ögon han har! Underbara!
    Ha en fortsatt fin påsk
    Kram

    SvaraRadera