En doft av nybakat

Det är inte ofta jag bakar - tyvärr. Men igår fick jag hjälp av treåringen och tillsammans kunde vi stolt ställa fram ett ljuvligt ugnsvarmt fruktbröd till kvällsmaten. Min andra tanke, förutom att baka favoritbrödet - att samtidigt ta fina bilder - fick jag snart överge när jag fick fullt sjå med att hålla styr på treåriga jag-kan-själv-händer och flygande mjöl. Men vad gör det egentligen? Tillfällen att baka och fotografera kommer jag att ha hela livet, men det är bara en kort stund jag får njuta av att ha en trotsig medhjälpare som råkar hälla filmjölk i receptboken och som äter upp hälften av valnötterna innan de ens hamnat i degen. Och det är bara en kort stund vi får sitta i ett hus som doftar nybakat tillsammans med en treåring med smörklibbiga fingrar som stolt äter brödet han nyss bakat - "alldeles själv".