Livet blir med en gång lite lättare.
Dörren står öppen, släpper in solvärmen, barfotafötter springer
obehindrat ut och in mellan gräs och kök.
Själen blir mjukare och människors leenden blir lite innerligare.
Lilleman tittar storögt på grönskan och livet som spirar runtom.
Själv vänder jag ansiktet mot solen, sluter ögonen
och lyssnar på fåglarna.
Välkommen ljuva försommar. Du är efterlängtad.
Härligt att det äntligen, äntligen är vår!
SvaraRaderaKram Jannike
Så sant så sant! Och vilken bedårande bild...
SvaraRaderaKram Jes ♥