Så förvånad jag blev när ni plötsligt dök upp.
Jag som tänkt att smyga lite, skriva för mig själv ett tag, känna efter - lite trevande sådär,
för att se om det här var något jag vill göra. Helt ofärdigt och snett och kantigt och planlöst.
Och så plötsligt finns ni där. Så fantastiskt roligt. Och oväntat. Hej!
Då är det ju bara att ta tag och börja. Kasta sig lite sådär handlöst ut i havet och
hoppas att vågorna inte är för stora.
Hoppas att jag orkar fortsätta det jag börjat. För nu är det bara några skälvande veckor kvar tills
jag blir mamma. Igen. Efter tre och ett halvt år är det återigen dags att hålla ett nyblivet liv i sin famn. Att förundras över miraklet att just du och jag har lyckats göra en människa. Och undra vem du är som tittar in i mina ögon med en blick som tycks innehålla all världens visdom.
Men mer om det sen. Nu ska jag bara glädjas ett tag åt att ni tagit er tid att ägna en stund åt mina ord och bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar