Några dagar efter jul. Gråkall regnig morgon och förmiddag som spruckit upp med ett soligt leende lagom till eftermiddagen. På bordet ligger vackraste buketten med dovt doftande rosor. Faster H var här häromdagen och lämnade över den tillsammans med den allra ljuvligaste presenten till vår nyfödde - ett par yttepyttesmå marockanska tofflor, specialbeställda och handgjorda i ett sagoland långt borta till just vår lille prins.
Jag lägger näsan mot dem och drar in doften av läder och färgpigment och förnimmer känslan av souken och Djemaa el Fna och ser för mig hantverkaren som sitter och syr ihop de små bitarna som ska pryda min sons fötter. Och i huvudet hör jag sagoberättaren och böneutroparen och ormtjusaren och tänker att jag vill visa mina söner hela världen och öppna deras hjärtan för reslusten.
Så de här tofflorna är vad jag kallar en gåva med med mycket hjärta. Och tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar