Hålla andan

Det är en märklig känsla - att veta. 

Att veta att imorgon kommer vi få träffa dig. Att veta att imorgon kommer vi att få känna på de där små fötterna som sparkat därinne i månader och de där små fingrarna som rört sig, undersökande och nyfiket, under min hud. Att veta att vi imorgon får titta in i dina ögon och hälsa på dig och säga "hej, det är vi som ska älska dig resten av livet."

Om nu allt vill sig väl.

Aldrig blir man så medveten om hur skört livet är som när man blir förälder. Förra gången höll det på att gå så fel, så fel. Därför går vi nu mest och håller andan, vågar inte riktigt fylla lungorna med luft innan vi vet att vi har dig i våra armar.

 Imorgon.

Förresten alla ni fina därute. På tal om barn. Nu i juletid - låt oss inte bli shoppinghysteriska. Vi, och våra kära, har ju det mesta vi behöver. Men det finns så många som inte har. Särskilt barn. Till era föräldrar och vänner - köp ett gåvokort från Barnfonden istället för ännu en flaska vin, en halsduk, eller den där prydnaden som ändå bara kommer samla damm.  Köp en get, en gris eller ett fruktträd. Eller något annat som finns att välja på. Jag har med egna ögon sett hur stor skillnad detta gör för människor. Snart ska jag berätta mer om det. Men tills dess. Ge någon därute en god jul i ordens rätta bemärkelse.

Kram.